Lyckan är en sällsam fågel

Upplagd av Jennie , lördag 26 juni 2010 15:28

I Lyckan är en sällsam fågel, eller La Consolante som är originialtiteln och betyder ungefär "tröstaren", får vi möta Charles Balanda. Han får via ett osignerat brev reda på att hans bardoms Madonna, hans moderliga förebild och första kärlek, Anouk har dött. Resten är delvis förutsägbar; frågorna är många och jakten på svaren börjar. Ett hav av minnen fyller boken och gör den nästintill flytande. Det blir långdraget, det blir utspelat, det blir...

På något sätt inte alls som den typiska romanen där karaktären måste möta både sin bardom och bryta upp med sitt nuvarande liv. Det är främst språket som gör det. Driver berättelsen framåt med sitt unika upplägg och snygga metaforer. För den som själv tar pennan i handen är det en inspirerande bok. Även skildringen av Anouk är älskvärd. Den är rå och öm på samma gång; intim, genuin, levande. Därför känns det tråkigt att Anouk i sista halvan av boken får ge plats åt en annan stark karaktär; Kate. La Consolante.

Anna Gavalda har inte skrivit en bok om lycka. Lyckan är en sällsam fågel bjuder varken till skratt eller tårar, är inget litterärt mästerverk men gör mig inte heller besviken. Den lämnar mig snarare inspirerad. Dessutom blir jag positivt överraskad när det gäller översättningen! Det kan inte ha varit ett enkelt jobb att översätta en sånhär bok, men bevisligen inte alls omöjligt...

Posted in | 0 kommentarer

Lyssnerskan

Upplagd av Jennie , söndag 13 juni 2010 13:09


Den här boken är jag väldigt stolt över, det är nämligen originalupplagan från 1971. Jag har köpt den via Bokbörsen för 19 kronor + porto, och när den föll ner i mitt brevinkast inlindad i sitt bruna prasselpapper så kändes det sådär spännande som när man norpar ur kakburken. Jag brukar kolla efter med jämna mellanrum om jag kan hitta något intressant signerat Tove Jansson.

Tove Jansson gav ut sin första bok om Mumintrollen, Småtrollen och den stora översvämmningen, 1945. Idag, 65 år senare, är Tove Jansson känd som Mumintrollens skapare trots att hon var så mycket mer än så. Tove gav även ut flera romaner och novellsamlingar för vuxna. Lyssnerskan är hennes första utgivna novellsamling.

Vissa kvällar har jag plockat fram Lyssnerskan ur sin hylla och läst till kvällsregnet. Det är lite som en kalender för mig; en berättelse i taget. Det blir liksom lite mer spännande så. Än så länge har jag inte hunnit igenom hela boken, det är karamell jag vill suga länge på. Dock har jag läst novellen med samma namn som novellsamlingen, och den fick mig att rysa på något oförklarligt vis. Människors och vardagens mystik och tristess, och det psykologiska drama som pågår som en ständig låga i en brinnande författareld - Tove är kanske den författare jag beundrar allra mest.

Posted in | 0 kommentarer
Prenumerera på: Kommentarer (Atom)