Lyckan är en sällsam fågel
Upplagd av Jennie , lördag 26 juni 2010 15:28
I Lyckan är en sällsam fågel, eller La Consolante som är originialtiteln och betyder ungefär "tröstaren", får vi möta Charles Balanda. Han får via ett osignerat brev reda på att hans bardoms Madonna, hans moderliga förebild och första kärlek, Anouk har dött. Resten är delvis förutsägbar; frågorna är många och jakten på svaren börjar. Ett hav av minnen fyller boken och gör den nästintill flytande. Det blir långdraget, det blir utspelat, det blir...
På något sätt inte alls som den typiska romanen där karaktären måste möta både sin bardom och bryta upp med sitt nuvarande liv. Det är främst språket som gör det. Driver berättelsen framåt med sitt unika upplägg och snygga metaforer. För den som själv tar pennan i handen är det en inspirerande bok. Även skildringen av Anouk är älskvärd. Den är rå och öm på samma gång; intim, genuin, levande. Därför känns det tråkigt att Anouk i sista halvan av boken får ge plats åt en annan stark karaktär; Kate. La Consolante.
Anna Gavalda har inte skrivit en bok om lycka. Lyckan är en sällsam fågel bjuder varken till skratt eller tårar, är inget litterärt mästerverk men gör mig inte heller besviken. Den lämnar mig snarare inspirerad. Dessutom blir jag positivt överraskad när det gäller översättningen! Det kan inte ha varit ett enkelt jobb att översätta en sånhär bok, men bevisligen inte alls omöjligt...
Posted in
Skicka en kommentar